Minns en dag för några år sedan
Idag när jag åkte från jobbet så såg jag en person som jag hjälpte för några år sedan. Tiden går fort men det är säkert minst 5 år sedan detta hände.
Jag kom körandes förbi Hamregrillen på Gärdet och det var -15 ute. På trottoaren utanför Hamregrillen ligger en "alkis". Jag bromsade inte direkt men tänkte att det är för kallt för att lämna honom där. Så jag vände och åkte tillbaka för att hjälpa honom upp. Mannen hade på sig en jeansjacka, visserligen fodrad men det är inte mycket att ha i -15. På händerna hade han vanliga arbetsvantar. Jag gick fram till honom och sa att jag skulle hjälpa honom upp. På väg till han så stannade en annan bil och en man klev ur och hjälpte också till att få upp mannen i jeansjacka från backen. Den andra mannen ringde polisen medan jag stog brevid mannen i jeansjacka som vi hjälpt till tidningslådan utanför Hamregrillen så han kunde sitta där. Mannen i jeansjackan säger vi till att vi har ringt efter hjälp och stannar hos honom till polisen kommer. När vi väntar på polisen säger han till oss: "Ni måste ha sådant där nitto nummer". Varken jag eller den andra mannen förstog vad han menade. Men han fortsatte att envisas med att vi hade ett nittio nummer. Efter en stund tillägger han: "Alla snälla har ett nittionummer". Då förstog vi vad det var han menade. Alla hjälporganisationer har bankgiro som börjar på 90. Det tog kanske fem minuter av mitt liv att hjälpa denna man men satte ett spår i min själ för livet. Hade inte jag stannat hade kanske någon annan gjort det. Om inte så hade han kanske fått köldskador eller än värre dött. Tänk om vi alla kunde tänka lite mer på att vara vänliga och hälpsamma. Vad mycket trevligare så mycket skulle ha blivit omkring oss då.
/Madeleine Böhnke
Jag kom körandes förbi Hamregrillen på Gärdet och det var -15 ute. På trottoaren utanför Hamregrillen ligger en "alkis". Jag bromsade inte direkt men tänkte att det är för kallt för att lämna honom där. Så jag vände och åkte tillbaka för att hjälpa honom upp. Mannen hade på sig en jeansjacka, visserligen fodrad men det är inte mycket att ha i -15. På händerna hade han vanliga arbetsvantar. Jag gick fram till honom och sa att jag skulle hjälpa honom upp. På väg till han så stannade en annan bil och en man klev ur och hjälpte också till att få upp mannen i jeansjacka från backen. Den andra mannen ringde polisen medan jag stog brevid mannen i jeansjacka som vi hjälpt till tidningslådan utanför Hamregrillen så han kunde sitta där. Mannen i jeansjackan säger vi till att vi har ringt efter hjälp och stannar hos honom till polisen kommer. När vi väntar på polisen säger han till oss: "Ni måste ha sådant där nitto nummer". Varken jag eller den andra mannen förstog vad han menade. Men han fortsatte att envisas med att vi hade ett nittio nummer. Efter en stund tillägger han: "Alla snälla har ett nittionummer". Då förstog vi vad det var han menade. Alla hjälporganisationer har bankgiro som börjar på 90. Det tog kanske fem minuter av mitt liv att hjälpa denna man men satte ett spår i min själ för livet. Hade inte jag stannat hade kanske någon annan gjort det. Om inte så hade han kanske fått köldskador eller än värre dött. Tänk om vi alla kunde tänka lite mer på att vara vänliga och hälpsamma. Vad mycket trevligare så mycket skulle ha blivit omkring oss då.
/Madeleine Böhnke
Kommentarer
Trackback
