Eriksgården

Utan mål kommer man ingenstans hävdar dom allra flesta. Jag tror det stämmer. Baloo var två år när jag köpte han. Min dröm var att få rida 4-års testet på Elmia, Jönköping. Det var där dom bästa från varje uttagningsplats möttes. Jag hade aldrig tävlat med häst men jag tog mig till Elmia! Idag hade jag inte ansett mig klar om jag varit på den nivån jag var då. Men jag gjorde det och stolt var jag att ha klarat av det. Det finns en bild tagen på mig efter jag ridit och jag ser helt psyksikt och fysiskt slut ut. Baloos medryttare var med ner till Elmia. När jag red Baloo där nere första gången så bockade han en del. För mig som satt på kändes det som ett stort galoppsprång med en spark. För medryttare som såg det från sidan så var hon säker på att jag skulle säga när jag klev av Baloo: "vi åker hem". Han gjorde synbart sådana språng så hon var säker jag skulle ramla av. Men som tur var kändes det inte så. Jag vet att jag fick nästan samma bedömning där som på kvalplatsen. Men jag minns inte poängen. Men för min del var målet att få rida där.
Efter Elmia hade jag inga direkta mål med ridningen. Det var kul att rida dressyr så jag tävlade lite i det. Då tävlade jag för Edsbyns Ridklubb för jag tränade för Kent och dom var så mycket trevligare när man var ny än vad Bollnäs klubbens medlemmar var. Jag hoppade lite också för jag tyckte det var bra träning för Baloo. För egen del tyckte jag det var otäckt. Men jag lärde mig att titta och inte blunda. Baloo hoppade allt. Bara jag styrde tillräckligt nära så Baloo förstog vilket hinder vi skulle ta så hoppade han.
Bollnäs Ridsällskap har många fälttävlansekipage och jag provade även detta. Kändes som att det är självklart man ska prova när man bor nära en klubb med så bra möjligheter. Min första träning blev för Ulf Johansson. En kanon bra tränare. Han blev informerad om att jag aldrig provat terrängridning innan. Men han sa snällt åt mig att trava mot första hindret och se framåt så skulle det gå bra. Nervös var jag och inte så lite heller. Baloo närmade sig stocken och jag stog som paralyserad i stiglädrerna och väntade på hoppet. Men traven blev långsammare och långsammare och Baloo stannade framför hindret. Jag bara stog och väntade och tänkte att han får titta på hindret. Då säger Ulf: "han får inte beta". Omtag blev det och då gick det bra. Fälttävlan var super roligt. Jag var på några kurser till Ulf i Leksand och tävlade lite på nybörjarnivå. Längre än så är jag för feg för. Träna större hinder när Ulf står brevid går bra men att rida en hel bana. Nej, tack. Ulf skapade verkligen ett förtroende. Sa han att man kunde rida på ett hinder så kunde man det. Jag kände aldrig att jag behövde säga nej. För han skulle aldrig chansa och be ett ekipage hoppa ett hinder om han inte visste att dom hade kapacitet för det.
Efter lite fälttävlan blandat med dressyr och hoppning kom jag sedan i på körning.
Drömmen att köra in Baloo hade jag haft redan från början. Vi ridfolk gnäller på travfolket för att dom bara kör men vi rider bara. Vilket är ensidigt det med. När Baloo var nio år kom möjligheten till det. Efter en tömkörningskurs för Anders Eriksson blev det bestämt att jag skulle komma ner på en kurs på hans anläggning där vi skulle prova Baloos förutsättningar för att bli körhäst. Det gick kanon. Baloo skötte sig exemplariskt. Efter kursen tog jag hjälp av Magnus Skäryd med fortsättningen. Efter några månader i Bollnäs fick jag möjligheten att arbeta hos Anders Eriksson och därefter hos Emma Starck. Baloo fortsatte att utvecklas bra som körhäst. Innan jag lämnade jobbet som hästskötare han jag göra min första tävling i körning. Det var verkligen kanon roligt med körning vilket gjorde att jag kämpade på hårt med den tränignen. Här kom mitt nästa mål. Efter Elmia hade jag inga uppsatta mål. Målet med körningen var att köra SM 2008.
 
Baloo och jag när vi tävlade i Åkerbo, Linköping

Efter lätt klass blev det MSV och tom en andra placering i maraton på Flyinge! Så det såg bra ut att nå målet att köra SM. Men vi kom aldrig dit. 2006 välte vi på tävlingen på Gotland och Baloo fick en senskada som ledde till operation och ett år i sjukhage. Det tog tid att känna trygghet i vagnen efter det men vi kom igen. I Bollnäs 2009 blev det åter tävlingsdags efter ett två år långt uppehåll. Denna tävling slutade med sken före start från travparkeringen till ridskolan där dom fick stopp på oss. Det är ett under att ingen blev skadad. Varken Baloo, jag eller någon av alla vi passerade. Då tycket jag att Baloo svek mig. Idag ser jag tillbaks på det som att han räddade livet på mig. Jag hade aldrig orkat en ny satsning på körningen med eget företag och en lite son som då var knappt året när vi tävlade i Bollnäs.
Funderingarna om hur jag skulle göra med mitt fortsatta hästliv snurrade i huvudet efter olyckan. Att han aldrig mer skulle köras beslöt jag mig ganska tidigt för. Jag är ganska övertygad om att jag skulle kunna köra han hemma men jag vill inte riskera mig eller omgivningen. Det sitter djupa spår i mig från olyckan så jag är inte en säker kusk vilket man måste vara. Olyckorna blir så mycket värre med vagn än sadel.
Med tiden kände jag att Baloo får vara kvar tillsvidare. Vi har nu hängt ihop sedan 1997. Jag klarar inte av att göra mig av med en vän. För det är vad han är för mig. Tänk vad mycket klokt den hästen har förmedlat till mig. Bara jag lyssnar... Jag har alltid sagt att jag ska ha Baloo hela hans liv. 25 år har jag alltid sagt att han ska bli.
Drömmen om att kunna göra galoppbyten har alltid funnits. Det är idag mitt stora mål. Tack vare Mia Skäryd så är det målet inte långt bort längre. Hon har lärt mig ett annat sätt att rida vilket har gett mig verktyg att kunna utvecklas även fast jag inte har prioriterat att åka och träna regelbundet. Det är en fantastiks känlsa att känna hästen samarbeta med mig som ryttare och hur man med små hjälper får hästen att bli så lyhörd att man måste vara med i varje steg för att inte ge dubbla kommandon och skapa missflyt.
Tillbaks till där vi började. Utan mål ingen framgång. Med mål skapar man sin egen framgång. Vad har du för mål?

/Madeleine Böhnke