Eriksgården

Tag mig ej från min moders sida
när som nyfött föl jag går.
Vänta med att på mig rida
till mitt fjärde levnadsår.

På min rygg skall jag dig bära
i galopp -  på skolskensritt.
Men tillbaks till stallet, kära,
låt mig då få gå i skritt.

Ge mig foder, rykt och vatten.
Ha tålamod om jag är stygg.
Och i kalla vinternatten
lägg ett täcke på min rygg.

Rengör sadel, träns och rem.
För ej oljud i mitt stall
- tänk på att det är mitt hem.
Stäng min dörr mot vinden kall.

Jag vill leva för dig bara,
om min bön du nu förstår.
Då skall jag för alltid vara
din bästa vän i många år.

Och när min levnads slut är nära
tag mitt liv med varlig hand.
Led mig sista biten, kära.
till hästens evigt gröna land.

(Av Wahlströms ponnykklubb)

Tycker denna är så fin. Läste den nu igen i Hööks sista annonsblad. Det känns som att många saker som står i denna dikt är inte verklighet längre när framgång och pengar spelar en så stor roll i våra liv.

/Madeleine Böhnke