Packar för flytt
Nu ska jag avsluta en dag på jobbet där jag har förberett för flytt. På måndag flyttar Glasmästar´n och mitt nya företag Skgolund Reklam till Tuppzhuset. Det kommer att bli en intensiv vecka. Det som jag är mest nyfiken på nu är att se vad räkningen för flytten hamnar på. Jag har gjort en uppskattning på vad jag tror men redan innan har en stor utgift kommit som jag hade missat, kompressorn. Det var inga billiga saker det inte. Dragning av rör och annat kostar en hel del det med. Men det blir bra när det är klart och ett måste i verksamheten så det är bara gilla läget.
Idag har jag sorterat igenom stora delar av papperna på jobbet och packat en del pärmar och annat. Imorgon blir det fortsättning. Men eftersom mamma är här och hjälper till med Eric så ska jag nu åka hem och äta middag med dom. Lyxigt att komma hem till dukat bord.
Här en bild på mig "in action" som jag hittade i städandet. Det var den bilden som var med på reklamfilmen om Länsstyrelsen i somras.
Vänliga människor
Melodifestivalen och 36 meter tyg
Full fart men under kontroll
Kvinnligt företagande...
... eller kinnors företagande. Tänk vad mycket värderingar olika person lägger i olika ord/fraser.
Idag var jag i Gävle, ombedd att komma ner och medverka på en dag som handlade om kvinnors företagande. Som det tydligen numera heter för att inte väcka anstöt då en del tycker att kvinnligt företagande innebär kjol och feminint.
Det har under några år delats ut mycket pengar till att fler kvinnor ska driva företag. Den här dagen var några av frågorna:
* Spelar det någon roll om det är en kvinna eller man som driver företaget?
* Varför ska kvinnors företagande stödjas genom särkskilda projekt?
* Är måns företag mer framgångsrika än kvinnors företag?
Det var ett mycket bra upplägg på denna dag med ett annorlunda arbetssätt. Där alla blev engagerade och vi gavs möjlighet att prata på många utan att det var grupper som vi hängde med en hel dag.
För egen del så kände jag mig som en katt bland hermelinerna. Tänk om den kraft som fanns där idag istället las på att se hur vi kan bli bättre företagar/tjäna mer pengar/utvecklas och allt vad det kan vara. Tyvärr så är många kvinnor företagare i branscher där dom har svårt att få betalt för det dom gör. Sen går det att diskutera vad det beror på och om man måste tjäna pengar för att vara framgångsrik. Men hur som måste vi alla tjäna pengar så att vi kan leva och sätta undan till pensionen i framtiden. Det är som att fokus ligger på att kvinnor finns i branscher idag där det är svårt att starta företag, vård, skola och omsorg. Men min upplevelse är att många skulle kunna köpa företag om dom visste att den möjligheten fanns. Befintliga som redan är igång.
Allt för mycket fokus på statestik och för lite fokus på hur blir vi hanterar byråkratin istället för att förändra den. Visst behöver mycket förändras men jag tror att det blir för tungt för många att jobba så istället för att lösa problemet.
Igår träffade jag en företagare som sa "det är som att åka slalom, man måste lära sig att köra runt hindren för att få det man vill". Mycket intressant tycker jag. Det finns massor av hinder men om jag lär mig ta mig förbi dom så kommer jag dit jag vill på sikt.
Så nu hoppas jag att när Länsstyrelsen nästa gång bjuder in (dom stog bakom denna dag) så är det fokus på försäljning som jag tror att 90 % av företagen saknar för att nå ut.
/Madeleine Böhnke
Härliga söndag
Januari klart
Nu ska jag hem till familjen.
/Madeleine Böhnke
Arbetsdag
Efter en lång och hektisk dag på jobbet så ska jag nu plocka ihop och åka hemåt.
Tänk vad mycket man kan göra och hinna på en dag om man bara är effektiv och fokuserar på det man ska. Idag har jag äntligen fått in alla svar på en offert som jag har haft liggandes länge i mitt perspektiv. Det var ett stort jobb vilket gör att allt måste in och vara exakt för konsekvenserna blir stora om jag räknat fel. Men nu är den skickad så nu finns ingen återvänding. Skönt!
Mycket smått och gott som hag gjorts idag även några måsten har blivit klara. Det är roligt med sådana här dagar när man får mycket gjort. Stefan hämtade Eric hos dagmamman så jag har kunnat sitta i lugn och ro och jobba nu i kväll. Men nu är ögonen trött på datorn och hjärnan tom så det blir till att åka hem och ta in hästarna och natta dom och därefter mig själv.
Hoppas du som läser detta trivs lika bra på ditt jobb som jag på mitt. Det är roligt och givande att jobba. Det slog mig idag att när man är egen företagare och chef så finns det ingen som ger en en klapp på axeln och säger att man har gjort något bra. Det kan jag sakna från när jag var anställd. Att få beröm. Så nu får jag lära mig att berömma mig själv i större utsträckning.
/Madeleine Böhnke
Skön helg
TV
Träning med mål - Baloo
Efter Elmia hade jag inga direkta mål med ridningen. Det var kul att rida dressyr så jag tävlade lite i det. Då tävlade jag för Edsbyns Ridklubb för jag tränade för Kent och dom var så mycket trevligare när man var ny än vad Bollnäs klubbens medlemmar var. Jag hoppade lite också för jag tyckte det var bra träning för Baloo. För egen del tyckte jag det var otäckt. Men jag lärde mig att titta och inte blunda. Baloo hoppade allt. Bara jag styrde tillräckligt nära så Baloo förstog vilket hinder vi skulle ta så hoppade han.
Bollnäs Ridsällskap har många fälttävlansekipage och jag provade även detta. Kändes som att det är självklart man ska prova när man bor nära en klubb med så bra möjligheter. Min första träning blev för Ulf Johansson. En kanon bra tränare. Han blev informerad om att jag aldrig provat terrängridning innan. Men han sa snällt åt mig att trava mot första hindret och se framåt så skulle det gå bra. Nervös var jag och inte så lite heller. Baloo närmade sig stocken och jag stog som paralyserad i stiglädrerna och väntade på hoppet. Men traven blev långsammare och långsammare och Baloo stannade framför hindret. Jag bara stog och väntade och tänkte att han får titta på hindret. Då säger Ulf: "han får inte beta". Omtag blev det och då gick det bra. Fälttävlan var super roligt. Jag var på några kurser till Ulf i Leksand och tävlade lite på nybörjarnivå. Längre än så är jag för feg för. Träna större hinder när Ulf står brevid går bra men att rida en hel bana. Nej, tack. Ulf skapade verkligen ett förtroende. Sa han att man kunde rida på ett hinder så kunde man det. Jag kände aldrig att jag behövde säga nej. För han skulle aldrig chansa och be ett ekipage hoppa ett hinder om han inte visste att dom hade kapacitet för det.
Efter lite fälttävlan blandat med dressyr och hoppning kom jag sedan i på körning.
Drömmen att köra in Baloo hade jag haft redan från början. Vi ridfolk gnäller på travfolket för att dom bara kör men vi rider bara. Vilket är ensidigt det med. När Baloo var nio år kom möjligheten till det. Efter en tömkörningskurs för Anders Eriksson blev det bestämt att jag skulle komma ner på en kurs på hans anläggning där vi skulle prova Baloos förutsättningar för att bli körhäst. Det gick kanon. Baloo skötte sig exemplariskt. Efter kursen tog jag hjälp av Magnus Skäryd med fortsättningen. Efter några månader i Bollnäs fick jag möjligheten att arbeta hos Anders Eriksson och därefter hos Emma Starck. Baloo fortsatte att utvecklas bra som körhäst. Innan jag lämnade jobbet som hästskötare han jag göra min första tävling i körning. Det var verkligen kanon roligt med körning vilket gjorde att jag kämpade på hårt med den tränignen. Här kom mitt nästa mål. Efter Elmia hade jag inga uppsatta mål. Målet med körningen var att köra SM 2008.
Baloo och jag när vi tävlade i Åkerbo, Linköping
Efter lätt klass blev det MSV och tom en andra placering i maraton på Flyinge! Så det såg bra ut att nå målet att köra SM. Men vi kom aldrig dit. 2006 välte vi på tävlingen på Gotland och Baloo fick en senskada som ledde till operation och ett år i sjukhage. Det tog tid att känna trygghet i vagnen efter det men vi kom igen. I Bollnäs 2009 blev det åter tävlingsdags efter ett två år långt uppehåll. Denna tävling slutade med sken före start från travparkeringen till ridskolan där dom fick stopp på oss. Det är ett under att ingen blev skadad. Varken Baloo, jag eller någon av alla vi passerade. Då tycket jag att Baloo svek mig. Idag ser jag tillbaks på det som att han räddade livet på mig. Jag hade aldrig orkat en ny satsning på körningen med eget företag och en lite son som då var knappt året när vi tävlade i Bollnäs.
Funderingarna om hur jag skulle göra med mitt fortsatta hästliv snurrade i huvudet efter olyckan. Att han aldrig mer skulle köras beslöt jag mig ganska tidigt för. Jag är ganska övertygad om att jag skulle kunna köra han hemma men jag vill inte riskera mig eller omgivningen. Det sitter djupa spår i mig från olyckan så jag är inte en säker kusk vilket man måste vara. Olyckorna blir så mycket värre med vagn än sadel.
Med tiden kände jag att Baloo får vara kvar tillsvidare. Vi har nu hängt ihop sedan 1997. Jag klarar inte av att göra mig av med en vän. För det är vad han är för mig. Tänk vad mycket klokt den hästen har förmedlat till mig. Bara jag lyssnar... Jag har alltid sagt att jag ska ha Baloo hela hans liv. 25 år har jag alltid sagt att han ska bli.
Drömmen om att kunna göra galoppbyten har alltid funnits. Det är idag mitt stora mål. Tack vare Mia Skäryd så är det målet inte långt bort längre. Hon har lärt mig ett annat sätt att rida vilket har gett mig verktyg att kunna utvecklas även fast jag inte har prioriterat att åka och träna regelbundet. Det är en fantastiks känlsa att känna hästen samarbeta med mig som ryttare och hur man med små hjälper får hästen att bli så lyhörd att man måste vara med i varje steg för att inte ge dubbla kommandon och skapa missflyt.
Tillbaks till där vi började. Utan mål ingen framgång. Med mål skapar man sin egen framgång. Vad har du för mål?
/Madeleine Böhnke
Dagmamma livet
Ikväll har vi varit och badat. Stefan var med idag. Det var extra roligt idag när vi var alla tre. Eric tycker att mattan som man får sitta på och hoppa i eller stå på och hoppa i är det roligaste av allt. Det som är kul (ibland jobbigt) är att han numera påpekar när han blir missnöjd. Det gjorde han idag när han skulle åka rutschkana. Jag vet inte varför han blev sur men han skällde före och efter han hade åkt första gången. Andra gången var det ungefär som han var förbered och tyckte det var roligt. Kul att se barnens utveckling. Tänk vilken skillnad från när vi började bada för ett år sedan.
/Madeleine Böhnke
Jobbat ikapp
/Madeleine Böhnke
Olika sätt att se på livet
/Madeleine Böhnke
Energigivare
Att ta en tur med hästen är för mig en av dom bästa eneriggivare jag kan tänka mig. Baloo och jag tog en runda idag. Bra samarbete. Han verkade rastlös i hagen idag så han gick även galoppera en bit i valfritt tempo. Det verkar ge han energi, han känns så glad när han får göra så. Man känner hur det accelerar i kroppen och minnena från när vi red fälttävlan kommer över en. Att kylan har gett sig och att det nu känns som det töar är alldelles underbart. Allt blir så mycket lättare. Eric och jag tog en sväng till stallet på förmiddagen. Han har inte varit med där på länge och han blev så glad. Ryckte av sig vantarna och sen bort med locken på havretunnan och började plocka med havren som han alltid gör. Han försökte mata Torkel (katten) med havre men han ville inte ha. Konstigt tyckte Eric som fortsatte att försöka få katten att ta havre. Baloo brukar vilja ha så Eric tyckte nog det var konstigt att inte Torkel ville ha.
Igår hade vi julgransplundring i Annefors. Det var många barn och föräldrar där. Det var nog vår första familjesak som gjorts. Visst har vi gjort saker tillsammans men detta kändes familjigt. Man får på något vis en minnesbild som kommer från när man själv var liten och var på julgransplundring. Efter julgransplundringen var det efterfest. Eric var den enda minderåriga som var kvar. Vi försökte lägga han i vagnen för att sova men han ville inte. Han var go och glad. Innan jag och Eric gick hem organiserade han brickorna som fanns där en hög var så tung att han stöp framlänges när han hade lyft dom. Men upp och då dom igen. Trevlig kväll med byborna var det för stora och Eric.
Stefan, Eric och Beppe.
Som tur var fanns det även russin i godispåsen som Eric fick äta. Gott!
/Madeleine
Nätverkande
Som person älskar jag att ha folk omkring mig att be om hjälp av. Då spelar det ingen roll om det är att få en hylla uppsatt eller att någon kan fixa min dator och uppdatera program. En del tycker att det är roligt att göra saker själv men jag hör till dom som tycker att vissa saker vill jag inte lära mig. Jag vill bara få det gjort av dom som kan det bättre än jag. Att betala för sådant tycker jag också om. För om det görs gratis så kan man tyvärr inte ställa krav. Visst är det skönt att inte behöva betala för allt. Men om du tänker efter så finns det vänner och bekanta som erbjuder sig att hjälpa till men det händer inget. Om dom får betalt så går allt så mycket snabbare.
Jag är medlem i Bollnäs-Björkhamre Rotary klubb. Där har jag lärt känna underbara människor. Det är troligen det bästa nätverk jag har varit med i. Där finns en god blandning av olika yrkeskunnskaper. Nu senast kommer jag att ta hjälp av en kille som ska fixa så att datorerna fungerar som dom ska. Rensas och programeras på nytt. Dessutom ska jag få pris på en ny hemsida som fyller mina önskemål. Underbart! Dessutom så har jag nu fått ett förslag på en person som skulle kunna vara den jag skulle vilja anställa i vår. Detta efter att jag efterfrågade detta på dagens lunch. Har även under dagen ringt en annan ny företagare (som jag inte känner) i Bollnäs för att få information om vad som är på gång under våren i dom kvarter som Glasmästar´n ska flytta till.
Vad skulle man göra utan kontakter och vänner? Jag njuter i fulla drag när jag får ringa och höra mig för med personer jag känner som kan tänkas ha idéer och lösningar på mina problem.
/Madeleine Böhnke
Dagmamma
Två dagar har Eric och jag nu hälsat på hos dagmamman. Med Eric är det fyra barn där. Han verkar tycka om dom andra barnen för dom fick en kram när vi skulle gå. Han verkar även trivas där för när jag började klä på mig ytterkläderna innan jag skulle klä Eric så stog han och vinkade och sa hej då åt mig. Hoppas det fortsätter så.
/Madeleine Böhnke
Det tar tid att lära känna ett hus
Men att flytta till ett nytt ställe innebär lite inkörningsproblem. Vattnet har frusit för oss några gånger, det har varit 20-30 grader kallt i tre veckor vilket inte underlättar. Så till vi hittar lösningen på det så får det droppa i badrummet så att Eric kan få sin frukostgröt. Värmen har fungerat bra. Vi har lagt golvvärme i hall, toalett och kök vilket är ljuvligt. Igår lekte Stefan och en i byn med något som ska förbättra vår vedpanna på sikt. Men den automatiken är känsligare än den manuella så imorse var det kallt inne. För då var det luft i systemet och vattnet åkte in som tänkt runt i huset.
Vi duschar på en SJ pall i källaren. Men nu blir det till att köpa ett element och sätta dit. Det har varit så kallt där att schampoot frusit. Det är inte skönt att klä av sig då. Men väl uppepå pallen och med varmvattnet på så går det riktigt bra. Men det skulle vara skönt med några grader till i källaren. Eric fick duscha i diskhon istället. Det gick bra. Han skvätte faktiskt inte alls så mycket som jag trodde.
Sakta men säkert lär vi känna vårt hus, dess tekniska prylar och önskemål så det blir säkert bra i slutändan.
/Madeleine Böhnke
Kallt men vackert
Kylan fortsätter och nu känns det som det räcker. Men här är lite vackra bilder från december och januari.
Annefors ån bakom vårt hus
Sörbo, bilden är tagen från Sörbovägen mot vår sommarstuga som
ligger där skogen börjar.
Sörbo, vid Båtbölebron
Baloo
Baloo
Macho
Minns en dag för några år sedan
Jag kom körandes förbi Hamregrillen på Gärdet och det var -15 ute. På trottoaren utanför Hamregrillen ligger en "alkis". Jag bromsade inte direkt men tänkte att det är för kallt för att lämna honom där. Så jag vände och åkte tillbaka för att hjälpa honom upp. Mannen hade på sig en jeansjacka, visserligen fodrad men det är inte mycket att ha i -15. På händerna hade han vanliga arbetsvantar. Jag gick fram till honom och sa att jag skulle hjälpa honom upp. På väg till han så stannade en annan bil och en man klev ur och hjälpte också till att få upp mannen i jeansjacka från backen. Den andra mannen ringde polisen medan jag stog brevid mannen i jeansjacka som vi hjälpt till tidningslådan utanför Hamregrillen så han kunde sitta där. Mannen i jeansjackan säger vi till att vi har ringt efter hjälp och stannar hos honom till polisen kommer. När vi väntar på polisen säger han till oss: "Ni måste ha sådant där nitto nummer". Varken jag eller den andra mannen förstog vad han menade. Men han fortsatte att envisas med att vi hade ett nittio nummer. Efter en stund tillägger han: "Alla snälla har ett nittionummer". Då förstog vi vad det var han menade. Alla hjälporganisationer har bankgiro som börjar på 90. Det tog kanske fem minuter av mitt liv att hjälpa denna man men satte ett spår i min själ för livet. Hade inte jag stannat hade kanske någon annan gjort det. Om inte så hade han kanske fått köldskador eller än värre dött. Tänk om vi alla kunde tänka lite mer på att vara vänliga och hälpsamma. Vad mycket trevligare så mycket skulle ha blivit omkring oss då.
/Madeleine Böhnke
