Eriksgården

Tänk vad vissa helger känns sköna och givande. Den här helgen har jag hunnit med mycket samtidigt som jag har hunnit njuta av ledighet. Skönt. Gått igenom papper och räknat på offerter. Alltid kul att räkna på jobb men också lite nervöst när det är större jobb. Man vill inte gärna räkna fel åt något håll. Om man räknar för lågt blir firman drabbad och för högt så blir den det också. För då får man inte jobbet. Så det gäller att ligga rätt.

Det sista året är det lätträknat hur mycket jag har tittat på tv. Sitter hellre vid datorn numera.

Utan mål kommer man ingenstans hävdar dom allra flesta. Jag tror det stämmer. Baloo var två år när jag köpte han. Min dröm var att få rida 4-års testet på Elmia, Jönköping. Det var där dom bästa från varje uttagningsplats möttes. Jag hade aldrig tävlat med häst men jag tog mig till Elmia! Idag hade jag inte ansett mig klar om jag varit på den nivån jag var då. Men jag gjorde det och stolt var jag att ha klarat av det. Det finns en bild tagen på mig efter jag ridit och jag ser helt psyksikt och fysiskt slut ut. Baloos medryttare var med ner till Elmia. När jag red Baloo där nere första gången så bockade han en del. För mig som satt på kändes det som ett stort galoppsprång med en spark. För medryttare som såg det från sidan så var hon säker på att jag skulle säga när jag klev av Baloo: "vi åker hem". Han gjorde synbart sådana språng så hon var säker jag skulle ramla av. Men som tur var kändes det inte så. Jag vet att jag fick nästan samma bedömning där som på kvalplatsen. Men jag minns inte poängen. Men för min del var målet att få rida där.
Efter Elmia hade jag inga direkta mål med ridningen. Det var kul att rida dressyr så jag tävlade lite i det. Då tävlade jag för Edsbyns Ridklubb för jag tränade för Kent och dom var så mycket trevligare när man var ny än vad Bollnäs klubbens medlemmar var. Jag hoppade lite också för jag tyckte det var bra träning för Baloo. För egen del tyckte jag det var otäckt. Men jag lärde mig att titta och inte blunda. Baloo hoppade allt. Bara jag styrde tillräckligt nära så Baloo förstog vilket hinder vi skulle ta så hoppade han.
Bollnäs Ridsällskap har många fälttävlansekipage och jag provade även detta. Kändes som att det är självklart man ska prova när man bor nära en klubb med så bra möjligheter. Min första träning blev för Ulf Johansson. En kanon bra tränare. Han blev informerad om att jag aldrig provat terrängridning innan. Men han sa snällt åt mig att trava mot första hindret och se framåt så skulle det gå bra. Nervös var jag och inte så lite heller. Baloo närmade sig stocken och jag stog som paralyserad i stiglädrerna och väntade på hoppet. Men traven blev långsammare och långsammare och Baloo stannade framför hindret. Jag bara stog och väntade och tänkte att han får titta på hindret. Då säger Ulf: "han får inte beta". Omtag blev det och då gick det bra. Fälttävlan var super roligt. Jag var på några kurser till Ulf i Leksand och tävlade lite på nybörjarnivå. Längre än så är jag för feg för. Träna större hinder när Ulf står brevid går bra men att rida en hel bana. Nej, tack. Ulf skapade verkligen ett förtroende. Sa han att man kunde rida på ett hinder så kunde man det. Jag kände aldrig att jag behövde säga nej. För han skulle aldrig chansa och be ett ekipage hoppa ett hinder om han inte visste att dom hade kapacitet för det.
Efter lite fälttävlan blandat med dressyr och hoppning kom jag sedan i på körning.
Drömmen att köra in Baloo hade jag haft redan från början. Vi ridfolk gnäller på travfolket för att dom bara kör men vi rider bara. Vilket är ensidigt det med. När Baloo var nio år kom möjligheten till det. Efter en tömkörningskurs för Anders Eriksson blev det bestämt att jag skulle komma ner på en kurs på hans anläggning där vi skulle prova Baloos förutsättningar för att bli körhäst. Det gick kanon. Baloo skötte sig exemplariskt. Efter kursen tog jag hjälp av Magnus Skäryd med fortsättningen. Efter några månader i Bollnäs fick jag möjligheten att arbeta hos Anders Eriksson och därefter hos Emma Starck. Baloo fortsatte att utvecklas bra som körhäst. Innan jag lämnade jobbet som hästskötare han jag göra min första tävling i körning. Det var verkligen kanon roligt med körning vilket gjorde att jag kämpade på hårt med den tränignen. Här kom mitt nästa mål. Efter Elmia hade jag inga uppsatta mål. Målet med körningen var att köra SM 2008.
 
Baloo och jag när vi tävlade i Åkerbo, Linköping

Efter lätt klass blev det MSV och tom en andra placering i maraton på Flyinge! Så det såg bra ut att nå målet att köra SM. Men vi kom aldrig dit. 2006 välte vi på tävlingen på Gotland och Baloo fick en senskada som ledde till operation och ett år i sjukhage. Det tog tid att känna trygghet i vagnen efter det men vi kom igen. I Bollnäs 2009 blev det åter tävlingsdags efter ett två år långt uppehåll. Denna tävling slutade med sken före start från travparkeringen till ridskolan där dom fick stopp på oss. Det är ett under att ingen blev skadad. Varken Baloo, jag eller någon av alla vi passerade. Då tycket jag att Baloo svek mig. Idag ser jag tillbaks på det som att han räddade livet på mig. Jag hade aldrig orkat en ny satsning på körningen med eget företag och en lite son som då var knappt året när vi tävlade i Bollnäs.
Funderingarna om hur jag skulle göra med mitt fortsatta hästliv snurrade i huvudet efter olyckan. Att han aldrig mer skulle köras beslöt jag mig ganska tidigt för. Jag är ganska övertygad om att jag skulle kunna köra han hemma men jag vill inte riskera mig eller omgivningen. Det sitter djupa spår i mig från olyckan så jag är inte en säker kusk vilket man måste vara. Olyckorna blir så mycket värre med vagn än sadel.
Med tiden kände jag att Baloo får vara kvar tillsvidare. Vi har nu hängt ihop sedan 1997. Jag klarar inte av att göra mig av med en vän. För det är vad han är för mig. Tänk vad mycket klokt den hästen har förmedlat till mig. Bara jag lyssnar... Jag har alltid sagt att jag ska ha Baloo hela hans liv. 25 år har jag alltid sagt att han ska bli.
Drömmen om att kunna göra galoppbyten har alltid funnits. Det är idag mitt stora mål. Tack vare Mia Skäryd så är det målet inte långt bort längre. Hon har lärt mig ett annat sätt att rida vilket har gett mig verktyg att kunna utvecklas även fast jag inte har prioriterat att åka och träna regelbundet. Det är en fantastiks känlsa att känna hästen samarbeta med mig som ryttare och hur man med små hjälper får hästen att bli så lyhörd att man måste vara med i varje steg för att inte ge dubbla kommandon och skapa missflyt.
Tillbaks till där vi började. Utan mål ingen framgång. Med mål skapar man sin egen framgång. Vad har du för mål?

/Madeleine Böhnke

Inskolningen av Eric hos dagmamman har gått bra. När jag lämnade han där själv för tredje gången och kom för att hämta han efter 2,5 timmar så gav han henne en stor kram när vi skulle gå. Det kändes skönt i själen att se. Idag har han varit där igen och det gick bra. Lite tårar när jag åkte men dom var över på några minuter sedan var allt bra igen. Det är en konstig känsla att helt plötsligt göra saker själv utan Eric flera dagar i veckan. Tidigare har jag skött papper när jag har haft hjälp med Eric eller att han sovit. Ärenden som ska fixas har han fått följa med på. Men nu kan jag göra ärenden utan Eric och jobba. Jag har verkligen inte velat skola in han förens senare men nu känns det bra när det har gått så smidigt och hos dagmamma. Det är en lyx tycker jag att ha fått en plats hos dagmamma. Det är fyra killar med Eric. Tors och fre var dom andra killarna sjuk/lediga vilket gjorde att Eric hade dagmamman för sig själv. Lyxigt. Hon hade då möjlighet att ha 100 % fokus på min lilla Eric. Kan inte bli bättre tycker jag.
Ikväll har vi varit och badat. Stefan var med idag. Det var extra roligt idag när vi var alla tre. Eric tycker att mattan som man får sitta på och hoppa i eller stå på och hoppa i är det roligaste av allt. Det som är kul (ibland jobbigt) är att han numera påpekar när han blir missnöjd. Det gjorde han idag när han skulle åka rutschkana. Jag vet inte varför han blev sur men han skällde före och efter han hade åkt första gången. Andra gången var det ungefär som han var förbered och tyckte det var roligt. Kul att se barnens utveckling. Tänk vilken skillnad från när vi började bada för ett år sedan.

/Madeleine Böhnke

Nu har jag kommit ikapp en bit med jobb som jag har legat efter på. Det papperslösa samhället är det långt kvar till. Men nu är december klart och kan lämnas till hon som bokför. Det som återstår för att bokslutet ska kunna göras är att räkna ihop inventeringen. Sen är det bara att vänta och se vad vi hamnar på sista raden. Spännande. Andra året som företagare är nu avslutat. Undrar hur mitt tredje år kommer att bli?!

/Madeleine Böhnke

Härom dagen var det ett inslag på P1 om att EU i år ska driva frågan om fattiga i Europa. Under programmet intervjuvades bland annat två personer som om jag förstod det rätt var på en av de ställen som serverar mat för dom som behöver och inte har pengar. Den ena som dom intervjuvade tyckte att det var tufft att leva som han gör och ansåg sig själv som fattig. Medan den andra inte upplevde sig som fattig utan att det fanns bra möjligheter att få hjälp i Sverige även om man inte hade pengar. Det fanns ställen att gå till för att få mat och husrum menade han på. Han poängterade också att vi idag räknar pengar som den enda rikedom i väst världen. Han såg på saken att han hade gott om vänner och annat bra vilket inte gjorde han till fattig. Han menade att fattig det var sådana som inte kunde få tag på mat i ex vissa länder i Afrika. Där man svälter till döds. Otroligt att höra från en kille som man visserligen inte vet bakgrunden till att han lever som han gör men ändå har valt att se det positiva i livet.

/Madeleine Böhnke

Nätverkande har blivit ett populärt ord nu för tiden. Men om man inte hakar upp sig på ordet utan på dess betydelse så är det verkligen kanon att ha bra nätverk omkring sig.
Som person älskar jag att ha folk omkring mig att be om hjälp av. Då spelar det ingen roll om det är att få en hylla uppsatt eller att någon kan fixa min dator och uppdatera program. En del tycker att det är roligt att göra saker själv men jag hör till dom som tycker att vissa saker vill jag inte lära mig. Jag vill bara få det gjort av dom som kan det bättre än jag. Att betala för sådant tycker jag också om. För om det görs gratis så kan man tyvärr inte ställa krav. Visst är det skönt att inte behöva betala för allt. Men om du tänker efter så finns det vänner och bekanta som erbjuder sig att hjälpa till men det händer inget. Om dom får betalt så går allt så mycket snabbare.
Jag är medlem i Bollnäs-Björkhamre Rotary klubb. Där har jag lärt känna underbara människor. Det är troligen det bästa nätverk jag har varit med i. Där finns en god blandning av olika yrkeskunnskaper. Nu senast kommer jag att ta hjälp av en kille som ska fixa så att datorerna fungerar som dom ska. Rensas och programeras på nytt. Dessutom ska jag få pris på en ny hemsida som fyller mina önskemål. Underbart! Dessutom så har jag nu fått ett förslag på en person som skulle kunna vara den jag skulle vilja anställa i vår. Detta efter att jag efterfrågade detta på dagens lunch. Har även under dagen ringt en annan ny företagare (som jag inte känner) i Bollnäs för att få information om vad som är på gång under våren i dom kvarter som Glasmästar´n ska flytta till. 
Vad skulle man göra utan kontakter och vänner? Jag njuter i fulla drag när jag får ringa och höra mig för med personer jag känner som kan tänkas ha idéer och lösningar på mina problem.

/Madeleine Böhnke

Ja nu har vi kommit till nästa nivå. Eric ska nu få börja hos dagmamma. Efter att haft förmånen att vara hemma i ett och ett halvt år ska nu någon annan träffa min son fler timmar per dag än jag. En väldigt konstig tanke. Min plan är att han ska vara hos dagmamma 2-3 dagar i veckan. Förhoppningsvis kommer Stefan kunna vara hemma ibland med han och även farmor så då kan jag jobba någon dag extra. Det som känns skönt är att jag då kan vara ledig när jag är ledig (förutom Stefans papper). Idag är mobilen ständigt med och på vilket jag ser fram emot att inte behöva ha. Då vet killarna på jobbet att när jag jobbar nästa gång och att vi då kan lösa dom problem som uppstår.
Två dagar har Eric och jag nu hälsat på hos dagmamman. Med Eric är det fyra barn där. Han verkar tycka om dom andra barnen för dom fick en kram när vi skulle gå. Han verkar även trivas där för när jag började klä på mig ytterkläderna innan jag skulle klä Eric så stog han och vinkade och sa hej då åt mig. Hoppas det fortsätter så.

/Madeleine Böhnke

Vi bor sedan helgen före jul i vårt egna hus. Dom flesta saker börjar komma på plats för mig men det var en del kvar i läghenheten och dom körde vi hem idag. Så nu är det åter kaos i hemmet. Vi saknar lite el på vissa ställen också så det är inte alltid så lättarbetat. Men tids nog blir det säkert klart det med.
Men att flytta till ett nytt ställe innebär lite inkörningsproblem. Vattnet har frusit för oss några gånger, det har varit 20-30 grader kallt i tre veckor vilket inte underlättar. Så till vi hittar lösningen på det så får det droppa i badrummet så att Eric kan få sin frukostgröt. Värmen har fungerat bra. Vi har lagt golvvärme i hall, toalett och kök vilket är ljuvligt. Igår lekte Stefan och en i byn med något som ska förbättra vår vedpanna på sikt. Men den automatiken är känsligare än den manuella så imorse var det kallt inne. För då var det luft i systemet och vattnet åkte in som tänkt runt i huset.
Vi duschar på en SJ pall i källaren. Men nu blir det till att köpa ett element och sätta dit. Det har varit så kallt där att schampoot frusit. Det är inte skönt att klä av sig då. Men väl uppepå pallen och med varmvattnet på så går det riktigt bra. Men det skulle vara skönt med några grader till i källaren. Eric fick duscha i diskhon istället. Det gick bra. Han skvätte faktiskt inte alls så mycket som jag trodde.
Sakta men säkert lär vi känna vårt hus, dess tekniska prylar och önskemål så det blir säkert bra i slutändan.

/Madeleine Böhnke

Idag när jag åkte från jobbet så såg jag en person som jag hjälpte för några år sedan. Tiden går fort men det är säkert minst 5 år sedan detta hände.
Jag kom körandes förbi Hamregrillen på Gärdet och det var -15 ute. På trottoaren utanför Hamregrillen ligger en "alkis". Jag bromsade inte direkt men tänkte att det är för kallt för att lämna honom där. Så jag vände och åkte tillbaka för att hjälpa honom upp. Mannen hade på sig en jeansjacka, visserligen fodrad men det är inte mycket att ha i -15. På händerna hade han vanliga arbetsvantar. Jag gick fram till honom och sa att jag skulle hjälpa honom upp. På väg till han så stannade en annan bil och en man klev ur och hjälpte också till att få upp mannen i jeansjacka från backen. Den andra mannen ringde polisen medan jag stog brevid mannen i jeansjacka som vi hjälpt till tidningslådan utanför Hamregrillen så han kunde sitta där. Mannen i jeansjackan säger vi till att vi har ringt efter hjälp och stannar hos honom till polisen kommer. När vi väntar på polisen säger han till oss: "Ni måste ha sådant där nitto nummer". Varken jag eller den andra mannen förstog vad han menade. Men han fortsatte att envisas med att vi hade ett nittio nummer. Efter en stund tillägger han: "Alla snälla har ett nittionummer". Då förstog vi vad det var han menade. Alla hjälporganisationer har bankgiro som börjar på 90. Det tog kanske fem minuter av mitt liv att hjälpa denna man men satte ett spår i min själ för livet. Hade inte jag stannat hade kanske någon annan gjort det. Om inte så hade han kanske fått köldskador eller än värre dött. Tänk om vi alla kunde tänka lite mer på att vara vänliga och hälpsamma. Vad mycket trevligare så mycket skulle ha blivit omkring oss då.

/Madeleine Böhnke

Igår var det kallt, riktigt kallt, -32 grader. Vilket gjorde att jag och Eric var inne även om det blev -28 så kändes det fortfarande väldigt kallt. Men idag var det "bara" -22 i morse och under dagen runt -18. Tänk att man då tycker att -18 inte är så kallt och att då klä på sig själv och barn för att gå ut en stund. Hade det igår varit -5 och idag -18 så hade jag varit inne hela dagen idag. Vad olika man kan se på saker beroende på vilket sammanhang det är i.
Ida och jag tog en kvällspromenad med hästarn, det var ju "bara -20" när vi skulle ut. Men när jag kom in -26. Inledningen på promenaden var kall men när vi fått upp farten och gått en stund var det riktigt skönt att få komma ut och röra på sig.

/Madeleine Böhnke

Idag var det menat att vi skulle plocka ur det sista ur lägenheten. Eric skulle till farmor så att han inte behövde åka mellan huset och lägenheten i -30. Stefan skulle även iväg och skruva lite traktor vilket blev på fm. Då bestämde jag mig för att åka och handla och även passa på att åka och hälsa på en kompis vars stall jag inte sett sedan det blev klart. På väg från Gruvberget så kom jag på att jag har ytterligare en vän vars kök nästan är klart som jag inte sett så jag tog vägen via henne först. Där blev jag två timmar eller något så jag trodde inte jag skulle kunna fortsätta färden till nästa vän. Men som tur var hade Stefan fått jobb och åkt till Alfta. Där var det strömlöst och dom behövde en kranbil med korg och det har Stefan. För en gång skull blev jag glad att han fick iväg när vi planerat något annat. Då han jag även åka till vännen med det nybyggda stallet. Pratstunden blev i bilen då hon skulle iväg och hämta dottern som varit och hälsat på hos mormor. Men vad gör väl det. Prata går bra i bilen med. På väg hem från henne åkte jag och handlade en massa mat. Så nu är kylen fylld. Vilken kanon skön dag. Jag brukar endast lämna bort Eric om det är något som gör att jag inte kan ha med honom. Men det var riktigt skönt att få en social dag utan måsten och träffa vänner. Nu är Stefan och hämtar Eric och jag har duschat i vår kalla källare. Det är så kallt så det fryser där nere... Men drar man på med varmvatten så går det riktigt bra. Man kan vänja sig med allt om man bara har rätt inställning. Nu har vi inget bättre allternativ så då blir det till att gilla läget. Vi får se om det blir ett renoveringsryck till sommaren och det blir en dusch då. Återstår att se.

/Madeleine Böhnke

...på både gott och ont. Men det är skönt att ha Internet hemma så jag kan vara lite uppdaterad på mailen nu när folk börjar jobba igen och kanske mailar mig på jobbmailen. För Stefans del är det skönt så han kan ha koll på vädret och vet när det lutar åt plogning. Att även kunna ta och göra klart Stefans december pärm (bokföringens förberedelser) blir skönt. Jag gillar att få det gjort så fort som månaden är slut så jag slipper ha det hängande över mig. Sen även kul att kunna uppdatera mer på bloggen så klart.
Det är intressant att fundera över hur mycket som sker på en dag. Det är många tankar och upplevelser som jag tänker på under en dag att det borde jag skriva på bloggen. Då förstår man att lillkillen på snart 1,5 år behöver sova middag för att orka. Tänk vad dom ska ta in mycket under en dag som dom aldrig tidigare sett eller upplevt.
Nu är Eric i sin säng och sover säkert snart. Då ska jag ut till Baloo och göra iordning han för en tur så han får skritta av sig träningsvärken från helgens träning. Tänk vad kul det var och vad bra det gick! Det var träningshelg på Nytorp för troligen världens bästa tränare - Mia!!! Trots att jag bara ridit lektion en gång sedan sommaren så har vi utvecklats vilket är en ny upplevelese för mig. Annars brukar jag falla tillbaka så långt om jag inte tränar för någon regelbundet. Men med Mias undervisning så har jag att jobba på emellan så vi kan ta oss framåt. Tack Mia för det!

/Madeleine Böhnke